Time flies
God morgon denna soliga oktobermorgon.
Här inne har det visst ekat tyst sedan i december. 10 månader, nästan ett helt år. Och vad beror det på? Att vardagen rullar på förbaskat fort, ekorrhjulet spinner likt en karusell och jag hinner inte reflektera vad som sker. Jag som alltid varit duktig på att dokumentera med fotografering med telefonen, har insett att även där har jag slarvat. Jag älskar att kunna blicka tillbaka, att hjälpa mitt teflonminne med bilder och texter. Annars är det hopplöst för mig att komma ihåg vad jag gjort. Mina gamla bloggar är en guldgruva att ha kvar att blicka tillbaka i, jag älskar att kunna läsa om hur vardagslivet var 2014, när grabbarna endast var 4 och 1 år gamla. Hur är det ens möjligt att jag har 14- och 11-åringar nu? Tjejerna växer i rasande fart och det är bara att hålla i sig för att kunna hänga med i deras tempo. Fullt ös, medvetslös. Carpe diem och allt det där ;)
Så vad sker i vardagen just nu? Det är en intensiv period på jobbet just nu. Projektet jag varit delaktig i i Arboga går mot sitt slut, vi har slutbesiktning i etapp 2 om 3 veckor och därefter så ska vi lämna över vårdboendet till verksamheten. Det är mycket finlir mot slutet nu, när säcken ska knytas ihop. Det är besiktningar, utförandekontroller, slutstädning och dokumentation. Det är en liten sorg att behöva lämna över detta, då det varit ett fantastiskt projekt att ha fått jobba med.
Vi har varit och hälsat på grannprojektet i Arboga, där våra kollegor bygger nya skolan. Det är ett enormt projekt, och man gick vilse när vi var och hälsade på. Utöver projekten i Arboga, så har jag fått äran att vara behjälplig på ett annat projekt i Fagersta, ett mindre bygge där vi bygger en ny skola också. Men resvägen dit, fy sjutton - 1 ½ timma enkel resa. Så tacksamt nog behöver jag inte åka dit dagligen, utan försöker åka dit var 3e vecka ungefär. 3 timmar i bilen varje dag är inte optimalt när man har små där hemma som väntar på en. Däremot är det skönt med lite egentid där man får lyssna på ljudbok i lugn och ro, men helt klart finns det mer roligare saker man vill göra än att sitta i bilen.
Och de här små guldkornen kräver sitt. De är som ler- och långhalm som ska hänga ihop konstant från att de vaknar, tills att de går och lägger sig. Men de bråkar också konstant om allt, så man ska in och medla oavbrutet. Och det tar sin lilla energi måste man säga. Det går upp och ner, ibland har de sina lugnare stunder. Just nu är intresset att rita, pyssla, pussla, pärla och bygga duplo som högst. Vissa dagar vill Ester inget hellre än att bara måla, och skriva bokstäver. Hon är klockren med bokstäver, stavar sitt namn klockrent och visar verkligen intresse för att lära sig skriva mera.
Något vi tragglar en hel del med i vardagen är maten. De två minsta har snöat in sig på att allt är äckligt, vägrar att smaka det som erbjuds. Vissa dagar orkar jag ta fighten, men för det mesta kör jag den enkla vägen och serverar det jag vet accepteras, bara för att veta att de ska äta och jag slipper hantera låga blodsockerdippar.
Veckans matlista för kräsna småtjejer:
Måndag: Spaghetti med köttfärssås (tack och lov äter de båda två bra av detta, även när det är fullkornsspaghetti, så detta lagar jag lite väl för ofta) med gurka, majs och oliver som tillbehör
Tisdag: Rester med spaghetti och köttfärssås
Onsdag: Pannkaka med fullkornsmjöl, vispad grädde, sylt, bananskivor
Torsdag: Korv med bröd, med plock som oliver, gurkstavar, ärtor och majs
Fredag: Tacos hos farmor och farfar
Ester har varit lite väl förälskad i sin välling, vilket hon kört på och vägrar äta mat för att kunna dricka välling istället. Fighten är tagen nu där vi endast erbjuder flaska vid nattning, så hon har blivit betydligt bättre att äta. Äpplen, banan, melon, vinddruvor och blåbär går ofta hem som mellis eller snacks när hungern är allt för påtaglig.